10.07.29
två veckor står det, så länge sedan var det jag skrev här. det händer så mycket runt omkring mig att det blir liksom inte av. det händer även så mycket inom mig att jag inte vet vad jag ska skriva. tankar rusar fram och tillbaka i mitt huvud och de går om varandra igen och igen och igen. den filten som jag la på fågeln börjar trilla av. fågeln har vaknat och är rastlös.
i måndags var pappa med familj här. vi åt frukost på ett mysigt fik sen så åkte vi ut till rörö och fiskade krabbor. jag fick även fiska efter både min iphone och mig själv men det löser sig. jag får en ny om två veckor. lite rivsår här och var ifrån de vassa stenarna men det överlever jag.
idag regnar det utanför mitt fönster, spöregn! det regnade även när jag åkte hem ifrån jobbet. jobbet ja, det är väl ungefär det jag gör nu för tiden. men det är bara 10 helger kvar att jobba, i rad då. jag klagar inte, absolut inte, det finns människor som inte har något jobb. jag är bara lite bitter över att behöva jobba varenda helg fram till den 10 oktober. men det är självvalt.
jag var hemma en kortis förra veckan faktiskt. började sent på lördagen så hade 2 och en halv dag ledigt. det var klassfest som stod på schemat, som vanligt var det ett rent nöje att träffa damerna igen. vi var endast 7 st men vad gör väl det när man har sjukt kul ändå. maria är ju one of a kind och man insåg om igen att man ses allt för sällan. där finns så mycket att ta tillvara på och så gör man inte det. men på nåt sätt så finns relationen alltid där. även om man inte ses eller pratar på månader så är det som om det var igår när man väl ses.
på tal om såna relationer så pratade jag med lilla k på vägen hem från jobbet. jag saknar verkligen henne så det gör ont. hon fattas mig! det var lyx att ha henne bara en trappa upp, nu är det lite längre. messade även med martina och vi ska höras nästa vecka. man ska ta vara på de relationer man har, och dom som man vill ha kvar. det är ett jag har lärt mig genom livet. att ta saker för givet är alldeles för lätt. på film så kan man säga vad som helst, bete sig hur som helst och ändå kan ett förlåt och hundögon göra allt glömt och förlåtet. i verkligheten funkar det inte riktigt så. men vad är det egentligen som händer i filmerna som även händer i verkligheten. kanske de där tragiska sakerna men där tar det stopp. det tar emot att säga det men ibland känns det som att jag har förlorat hoppet om kärleken, i alla fall den kärleken jag har drömt om. men som sagt så har det varit en dröm, en orealistisk sådan också. i ett förhållande finns med och motgångar och allt är inte bara svart eller vitt, det mesta kan faktiskt vara en gråzoon.
vissa relationer måste man släppa taget om, dom tar mer energi än dom ger. men för en närhetsberoende människa som jag så är en relation så mycket mer än bara en relation. det finns så många minnen och när man inte ens kan käka bounty då är det ett tydligt tecken på att det är en osund relation. men det är väl just dom som är så svåra att släppa taget om.
en annan relation som jag har lite svårt för just nu är relationen till mig själv. det där med att ta hand om sig själv, hur gör man det. finns det någon handbok för det? det finns liksom så många sidor av det. antingen kan man följa filosofin att bara göra sånt som gynnar din själ, som om någon frågor om du ska följa med ett gäng kollegor och ta en öl och bara socialisera sig. öl är ju inte det bästa i för mycket mängder och imorn borde jag ju upp och springa innan jobbet för det är bra för min kropp. men när kropp och själ kämpar emot varandra - hur gör man då?
mycket text en kväll som denna, men ibland så blir det så.
nu ska jag ta ett beslut om min själ vinner, och går och tar en macka eller mitt samvete som säger att man inte ska äta såhär sent för det är inte bra för kroppen.
vi får se.
i måndags var pappa med familj här. vi åt frukost på ett mysigt fik sen så åkte vi ut till rörö och fiskade krabbor. jag fick även fiska efter både min iphone och mig själv men det löser sig. jag får en ny om två veckor. lite rivsår här och var ifrån de vassa stenarna men det överlever jag.
idag regnar det utanför mitt fönster, spöregn! det regnade även när jag åkte hem ifrån jobbet. jobbet ja, det är väl ungefär det jag gör nu för tiden. men det är bara 10 helger kvar att jobba, i rad då. jag klagar inte, absolut inte, det finns människor som inte har något jobb. jag är bara lite bitter över att behöva jobba varenda helg fram till den 10 oktober. men det är självvalt.
jag var hemma en kortis förra veckan faktiskt. började sent på lördagen så hade 2 och en halv dag ledigt. det var klassfest som stod på schemat, som vanligt var det ett rent nöje att träffa damerna igen. vi var endast 7 st men vad gör väl det när man har sjukt kul ändå. maria är ju one of a kind och man insåg om igen att man ses allt för sällan. där finns så mycket att ta tillvara på och så gör man inte det. men på nåt sätt så finns relationen alltid där. även om man inte ses eller pratar på månader så är det som om det var igår när man väl ses.
på tal om såna relationer så pratade jag med lilla k på vägen hem från jobbet. jag saknar verkligen henne så det gör ont. hon fattas mig! det var lyx att ha henne bara en trappa upp, nu är det lite längre. messade även med martina och vi ska höras nästa vecka. man ska ta vara på de relationer man har, och dom som man vill ha kvar. det är ett jag har lärt mig genom livet. att ta saker för givet är alldeles för lätt. på film så kan man säga vad som helst, bete sig hur som helst och ändå kan ett förlåt och hundögon göra allt glömt och förlåtet. i verkligheten funkar det inte riktigt så. men vad är det egentligen som händer i filmerna som även händer i verkligheten. kanske de där tragiska sakerna men där tar det stopp. det tar emot att säga det men ibland känns det som att jag har förlorat hoppet om kärleken, i alla fall den kärleken jag har drömt om. men som sagt så har det varit en dröm, en orealistisk sådan också. i ett förhållande finns med och motgångar och allt är inte bara svart eller vitt, det mesta kan faktiskt vara en gråzoon.
vissa relationer måste man släppa taget om, dom tar mer energi än dom ger. men för en närhetsberoende människa som jag så är en relation så mycket mer än bara en relation. det finns så många minnen och när man inte ens kan käka bounty då är det ett tydligt tecken på att det är en osund relation. men det är väl just dom som är så svåra att släppa taget om.
en annan relation som jag har lite svårt för just nu är relationen till mig själv. det där med att ta hand om sig själv, hur gör man det. finns det någon handbok för det? det finns liksom så många sidor av det. antingen kan man följa filosofin att bara göra sånt som gynnar din själ, som om någon frågor om du ska följa med ett gäng kollegor och ta en öl och bara socialisera sig. öl är ju inte det bästa i för mycket mängder och imorn borde jag ju upp och springa innan jobbet för det är bra för min kropp. men när kropp och själ kämpar emot varandra - hur gör man då?
mycket text en kväll som denna, men ibland så blir det så.
nu ska jag ta ett beslut om min själ vinner, och går och tar en macka eller mitt samvete som säger att man inte ska äta såhär sent för det är inte bra för kroppen.
vi får se.
Kommentarer
Trackback
