10.06.21

drömmer sjuka och verkliga drömmar, umgås med dom finaste av vänner, dagdrömmer om framtiden, tränar och kompsenserar det med en öl efter jobbet, lever och filosoferar över hur underbart det är att få leva. det är vad jag gör just nu. mitt liv känns lite som i en film och jag känner inte alls som Klara Zimmergren, att singellivet är som ett enda långt marathon. inte ikväll och inte inatt. nästa vecka är jag i stort sett ledig, ska bara jobba midsommarafton. hade så gärna velat vara med och äta kalla nypotatisar med äggsås klockan 3 på morgonen för att sedan cykla hem med syster på två ihopsvetsade cyklar. men kanske är detta början på en ny midsommarera för mig. kanske är det slut på 3-dagars-fylla-festandet i halna. vem vet! jobba till 23.30 hoppas jag ju dock inte är någon ny tradition.
vi ska ha midsommarbuffé på jobbet men jag är besviken. först när jag hörde det så blev jag överförtjust och tänkte att kanske är midsommarn räddad men eftersom det är knytkalas får folk ta med sig vad som vill och just nu så är det typ sill, gräddfil och köttbullar som är matigt. varav jag själv står för köttbullarna. annars är det folk som har skrivit att dom tar med glass, cola typ. jag vill ha Karins äggsås, Cillas tunnbrödsrullar, Bittans stenkaka (ja tro det eller ej, jag vill ha den). jag vill att Daniel tar fram gitarren framåt midnatt och alla sjunger med för glatta livet, tondöva eller ej. åh vad jag vill det! jag vill inte sitta instängd i ett mörkt hus med ett ögonbryn och skrämma halvfulla människor. kan man få slippa?
nej, inte vara bitter. fast det tyckte jag i och för sig inte att jag var, mer längtansfull efter denna underbara och kanske helt meningslösa tradition. ändå är det den tradition som jag firat år ut och år in på nästan samma sätt, nästan samma människor men tröttnar aldrig. jag är glad att jag får vara ledig på midsommardagen och spendera den tillsammans med människor som jag inte träffat på länge, dels Johanna och Emil som varit i USA och rest och även min Patrik :) att syskonen är där gör ju inte saken värre, mina alltså!
såg förresten bilder från en fest som både mina småsyskon var på, jag önskade att jag var med. kanske inte fullt ut men jag saknar er nåt så gruvligt och jag vill också vara med och ha roligt. skulle vilja vara med bara för att få vara den där äldre, erfarna och coola storasystern. har oftast bara varit den yngre stupfulla som mamma får sitta på toaletten med tills morgonen gryr och hon fått ur sig all alkohol.

dags att sova för jag ska upp tidigt!

ps. jag är så fulll av beundran. Mia Skäringer är min förebild. det tåls att säga igen, och igen och igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0