10.03.10
En och samma buss men två helt olika känslor, ja ibland tror jag att jag är schizofren. I måndags när jag åkte hem ifrån träningen så kände jag mig så himla värdelös. Då tyckte jag inte att livet var mycket värt för tillfället. Allt kändes bara hopplöst och som om allting kunde kvitta.
Gårdagen gick väl ungefär i samma tecken, jag började till och med inbilla mig att jag ville hoppa av skolan.
Oftast kommer dessa tankar till mig när jag färdas. Buss, tåg eller liknande. Jag vet inte vad det är som gör det men jag gillar nog känslan av att vara påväg någonstans. Just i dom tillfällena så passar jag på att fundera på min vardag och det är inte alltid det blir så bra.
En crazy sak som jag tänkte då i måndags var när 3 killar i ca 17-18 års ålder passerade mig, jag fick bara känslan av att dom skulle skalla mig i ansiktet. Och där och då kände jag att det hade inte gjort någonting. Jag såg framför mig att jag blev liggandes på golvet med blod över hela ansiktet men det gjorde ingenting. Det är knepigt vad vår hjärna hittar på ibland. Det har säkert med barndomen att göra, iaf enligt Freud!
Det som jag egentligen ville få fram var att bussresan hem från gymet idag kändes sådär underbar som bara en bussresa kan göra. Jag satt där och mös för mig själv och kände mig väldigt glad och harmonisk. Även nu sitter jag och småler för mig själv. Jag känner mig lycklig!
Det var samma sak på passet idag, jag provade för första gången indoor walking. Typ som spinning fast på en crosstrainer. Visst var det jobbigt och att luftkonditioneringen inte funkade gjorde att det var imma på alla speglar i salen efter passet men jag kunde liksom inte sluta le. Jag sjöng med till musiken och jag tror instruktören blev lite förvånad varje gång hon tittade upp och fick se mitt flin istället för plågade ansiktsuttryck. JAG GILLART!
Väl hemma så lagade jag mat, riktig mat, för första gången på länge. Kycklinggryta, fullkornsris och sallad blev det. Fick även mat över till 2 matlådor så nu börjar jag komma "on track" igen känns det som.
Saker jag ser framemot just nu: besök ifrån töreboda på lördag bestående av Pappa Cilla Calle och Olivia
vårt studiebesök imorn, hoppas att det blir lika givande som dagens
pannkakslunch/fika med en fin vän
Gårdagen gick väl ungefär i samma tecken, jag började till och med inbilla mig att jag ville hoppa av skolan.
Oftast kommer dessa tankar till mig när jag färdas. Buss, tåg eller liknande. Jag vet inte vad det är som gör det men jag gillar nog känslan av att vara påväg någonstans. Just i dom tillfällena så passar jag på att fundera på min vardag och det är inte alltid det blir så bra.
En crazy sak som jag tänkte då i måndags var när 3 killar i ca 17-18 års ålder passerade mig, jag fick bara känslan av att dom skulle skalla mig i ansiktet. Och där och då kände jag att det hade inte gjort någonting. Jag såg framför mig att jag blev liggandes på golvet med blod över hela ansiktet men det gjorde ingenting. Det är knepigt vad vår hjärna hittar på ibland. Det har säkert med barndomen att göra, iaf enligt Freud!
Det som jag egentligen ville få fram var att bussresan hem från gymet idag kändes sådär underbar som bara en bussresa kan göra. Jag satt där och mös för mig själv och kände mig väldigt glad och harmonisk. Även nu sitter jag och småler för mig själv. Jag känner mig lycklig!
Det var samma sak på passet idag, jag provade för första gången indoor walking. Typ som spinning fast på en crosstrainer. Visst var det jobbigt och att luftkonditioneringen inte funkade gjorde att det var imma på alla speglar i salen efter passet men jag kunde liksom inte sluta le. Jag sjöng med till musiken och jag tror instruktören blev lite förvånad varje gång hon tittade upp och fick se mitt flin istället för plågade ansiktsuttryck. JAG GILLART!
Väl hemma så lagade jag mat, riktig mat, för första gången på länge. Kycklinggryta, fullkornsris och sallad blev det. Fick även mat över till 2 matlådor så nu börjar jag komma "on track" igen känns det som.
Saker jag ser framemot just nu: besök ifrån töreboda på lördag bestående av Pappa Cilla Calle och Olivia
vårt studiebesök imorn, hoppas att det blir lika givande som dagens
pannkakslunch/fika med en fin vän
Kommentarer
Trackback
